Kristihimmelfärd. Vilken prutthelg det visade sig bli, inte alls som jag planerat. Kroppen sa ifrån och jag missade allt det jag längtat efter, mina älskade vänner och mitt älskade Göteborg. Känns så orättvist men det är antagligen mitt eget fel efter en alldeles för lång tids högt tempo. Jag klarar det inte, uppenbarligen. Minns knappt sist jag tränade vilket känns riktigt tråkigt. Men jag räknar med att min kropp återhämtat sig till nästa vecka, för då tänker jag köra igång igen.
Annars? Tror jag behöver påminna om att jag inte är en perfekt människa. Det är helt jävla omöjligt att göra en sån här grej smidigt men jag vet att jag har skött vissa saker extremt dåligt och gjort misstag. Jag önskar så att jag vetat bättre och kunde få dessa saker ogjorda men det kan jag inte och det är jag uppriktigt ledsen över! Jag har mått så sjukt dåligt över vad jag ställt till med och det var aldrig min mening att det skulle bli såhär. Och i ärlighetens namn kan jag inte riktigt förstå att det finns människor där ute som på allvar trott att jag gjort såhär för att med avsikt såra? Tack för de höga tankarna om mig. Ja, jag erkänner att jag är en klant och den dåliga i den här sagan som gick i kras. Men aldrig någonsin att jag med avsikt försökt såra.. Ni skulle bara veta..
